Årets resa blev lite längre än vanligt. Vi skulle ta oss 104 mil till ön Sula utanför Trondheim och besöka Sula Rorbuer.
Vi övernattade på en liten camping vid Järpen och stod på morgonen efter och hängde på låset till ICA Åre som öppnade klockan åtta. Vi hade räknat ut att det hängde på minuter om vi skulle hinna ta halvtvåfärjan från Setra på norra Fröya, så vi snabbhandlade alla förnödenheter och drog iväg. Vi passerade ett väldigt vackert landskap upp mot norska gränsen och in i Norge ner mot Trondheim. Sedan blev det smalare och smalare vägar, mer och mer kurvor och krön.
Ungdomarna i bilen tyckte det var lite spännande med de 5-6 km långa tunnlar som gick brant ner under havet och sedan brant upp igen ut till öarna Hitra och Fröya. Vi hann precis fram i tid till färjan i Setra och kom med som 16:e och sista bil, puh. Sägas ska att färjeförbindelserna ut till Sula har lite krångliga tidtabeller, olika tider varje dag och 2 olika färjor med 6 eller 16 bilplatser. Så ett råd är att planera resan noggrant.
Området Sula och Sulsværet
Sulsværet är en ögrupp i frontlinjen mot havet i sydvästlig riktning utanför Trondheim. Från 35 meter höga Sulshaugen, på toppen av Stor-Sula, kan man se ut över en äventyrlig skärgård. Sula är ett av de större fiskelägena i mellersta Norge, och läget har traditionellt haft en stor bosättning. Odlingsbara markområden kan synas fåtaliga. Trots det fanns fram till omkring andra världskriget många kor och får på Sula. Korna gick på bete öster om Sulsvågen under sommaren, men de var inte rädda för att ta en simtur över till de andra öarna.
Fisket har naturligtvis utgjort den huvudsakliga grunden för Sula. På 1820-talet upplevde Sula stark och hållbar tillväxt av befolkning – fram till 1960, då levde nästan 500 personer i Sula. Världens största kända djuphavskorallrevskomplex, kallat for Sularevet, finns här.
Anläggningen
Anläggningen Sula Rorbuer drivs idag av Roger Larsen och hans mångsysslande sambo Hege. Rogers farfar var en driftig herre, på 60-talet drev han affären och puben i samhället samt ett fiskemottag (man tog in fisk och sålde vidare) med ca 100 anställda på ön. Rogers pappa startade nuvarande verksamhet 1995 och den flotta hotelldelen byggdes 2009.
Läget är fint, det är skyddat och med trevlig utsikt över sundet. Endast några hundra meter fågelvägen rakt över till samhället på andra sidan vattnet. Det finns två lägenheter ovanpå receptionen, fyra lägenheter i vita huset, tio hotellrum varav sex snygga sviter som har stora panoramafönster med vattnet rakt nedanför där du kan se fisken simma. Det var väldigt välorganiserat för oss fiskare med stort och fint rensrum. Extra plus till stort frysrum och stort torkrum för flytoveraller, stövlar mm.
Övriga lokaliteter var bastu, badtunna, grillkåta, det lilla marina museet Havhesten som man kunde använda som samlingslokal med kök, grill, veranda mm för gemytlig samvaro. En eloge till vår värd Roger som höll mycket god service, han kändes vara tillgänglig dygnet runt och var aldrig mer än 5 minuter bort.
Båtarna
Som vanligt var det väldigt fina aluminiumbåtar. De har både 21 forts och 19 fots båtar med 90 hk respektive 50 hk motor. En imponerande 30 tons gjuten flytbrygga höll de 14 båtarna stabilt på plats.
Besökarna
Tyskar och svenskar stod för större delen av beläggning som varit 98 % under sommarmånaderna. 95 % av alla besökare är återkommande. Säsong april-oktober, men om man kan vara lite flexibel och komma på kort varsel när vädret är milt så är mars en väldigt bra fiskemånad. Annars är maj också bra.
Fisket
Den fantastiska och varma sommaren hade medfört att det varit algblomning och något som norrmännen kallade för ”hunddagar” den veckan vi var där. Det gjorde tydligen havet än mer grumligt.
Flera andra besökare, främst tyskar, berättade att fisket hade varit mycket bra 1-2 veckor tidigare, men nu var det sämre. Efter att vi anlänt togs det ändå flera hälleflundror mellan 10-20 kg, torskar i 10-kilosklassen, ett tyskt sällskap fick dessutom en långa på 165 cm som vägde 24 kg.
De arter som fångades under vår vecka var torsk, lubb, långa, uer, makrill, hälleflundra, pigghaj, kolja, bleka och sej. Vi nötte på dagarna igenom, och eftersom det var svårfiskat provade vi på alla möjliga platser från 10 m till 140 m, och de största fiskarna fick vi mellan 50-110 m djup.
Fiskeplatserna
Man bör åka västerut och ta sig utanför småöarna, men passa upp för skären lite här och var. Vi var ut ett flertal gånger till Torskskallen, men den platsen levererade inte. Heimflua, Hornflua, Mjöflua var andra platser som vi fick lite bättre på. De flesta dagar vi var här var vindförhållandena ganska bra, runt 7-9 m/s, men det kunde ändå gå rätt intensiva dyningar längre ut på havet.
Näst sista dagen blåste det 15 sekundmeter så då blev vi kvar på land, men sista fiskedagen var det perfekt väder att ge sig iväg till Örnklakken som inte varit nåbar tidigare. Från Sula är det närmast, men dit kör man även från Fröya och Hitra. Så när vi närmade oss Örnklakken med 2 sjömil kvar syntes konstigt nog inga båtar på revet, men strax skulle båt efter båt framträda i horisonten, så innan vi var framme hade vi räknat in 12 båtar inom en väldigt liten yta. Aktiviteterna i båtarna var oroande låga, och inte långt efter att vi kommit började de första båtarna att lämna området. Vi fiskade runt det stora revet och alla båtar spriddes ut mer och mer. Fångsterna var små, men på eftermiddagen tacklade Alexander på en Bite Head och det tog inte många minuter så hade han någonting större på kroken. Efter en kortare kamp tog vi in en hälleflundra på 16 kg i båten, den hade svalt hela betet och var nog inte riktigt i fighting mode.
När vi sedan styrde hemåt stannade vi till på några platser. Det blev plötsligt aktivitet i båten då någonting där nere i djupet på något smart sätt snodde filéerna vi hade på krokarna. Plötsligt ropade någon ”Det är en haj” och jag tänkte att ”ha ha skämt skämt”, men det var faktiskt så. Jag såg med egna ögon tre hajar som simmade några meter under båten. Plötsligt hade sällskapets yngste deltagare Theo en på kroken. Det visade sig vara pigghaj som var i farten, en art som jag aldrig förr träffat på. Pigghajen är totalfredad i Sverige och har alltför höga fiskekvoter i EU, menar forskarna.
Annat att göra
Rogers sambo Hege som var utepedagog med inriktning på miljö berättade att det fanns väldigt mycket att göra på ön men att de endast erbjöd ca 1/3 av dessa aktiviteter. Jag var lite orolig att de som inte fiskade så mycket skulle kunna få lite långtråkigt, men icke. Kajak, dykning, kanot, roddbåt, motorbåt för barn (med utbildning), segeljolle, kiting, historisk vandring, örnsafari, sälsafari mm. Till 20-årsjubileet nästa år planeras en bangolfbana och senare en volleybollplan.
Den finaste kvällen hyrde landkrabborna kajaker och paddlade runt en del av ön. Vattnet var spegelblankt och solnedgången underbar. En stor miss var dock att vi inte hade något vattensäkert skydd till kameran vilket gjorde att ingen kamera fanns med som kunde dokumentera denna härliga upplevelse.
Faunan
Hege berättade för oss att Sula har ett rikt fågelliv, väldigt många arter mellanlandar på sin väg mot andra breddgrader. Inte mindre än 196 arter har registrerats på ön. För den som är mer intresserad, kika in på www.sulafugl.com.
Vi hade turen att få se den inte alltför vanliga havssulan segla över oss ute på havet. Havssulan är en stor fågel med spetsiga långa vingar som ser ut att sitta på mitten av kroppen när den glider över havet på stela vingar. I vuxen ålder är de mellan 87 och 100 centimeter långa och har ett vingspann på imponerande 165-180 centimeter. Under häckningen är huvud och nacke som vi noterade gulfärgade. Vi såg dom tyvärr inte störtdyka ner i havet i hög fart, vilket dom ofta gör i jakten på småfisk.
Hemåt
Så hade vi de 104 milen hem igen. Vi tog första färjan på morgonen och summerade veckan på hemvägen. Det var en lång resa och vi hade oturen att komma när fisket inte var som allra bäst. Men anläggningen, servicen och Rogers och Heges gästvänlighet vägde upp detta och vi kände att potentialen fanns för ett riktigt bra fiske.
För mer information och bokning besök www.dintur.no eller kontakta Din Tur via tel +47 74 07 30 00.
Läs mer om Sula Rorbuer ››
